Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja. Var så god och stig in.
Han trädde in i en enkelt möblerad salong.
Där stod han ensam och väntade. Han kände
det som om något fruktansvärt höll på att hända.
En dörr öppnades. En man trädde in. Han
var lång, allvarlig, litet fetlagd, klädd i svart
redingote. Med en handrörelse anvisade han en
stol.
François Tessier satte sig och framstammade
sedan:
— Ja... herr Flamel... jag vet inte om ni
vet vem jag är... om ni...
Herr Flamel avbröt honom:
— Jo, jag vet allt. Min hustru har talat om er.
Han talade lugnt och värdigt, som en god
människa som försöker vara sträng, och det var
något rättskaffens, nästan vördnadsbjudande över
honom.
François Tessier återtog:
— Saken är den, herr Flamel, att jag håller
på att gå under av sorg och samvetsförebråelser
och blygsel, och nu skulle jag en gång, bara en
enda gång... vilja kyssa... gossen...
Herr Flamel steg upp, gick bort till den öppna
spisen och ringde. Jungfrun kom i dörren.
— Gå efter Louis, sade han.
Hon försvann. De stodo ansikte mot ansikte
och väntade, tysta, ty de hade ingenting mer att
säga varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
