Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Han gick ut. Hon satt i sin baltoalett,
hopsjunken i en stol, utan kraft att gå och lägga sig,
slocknad, tom på tankar.
Vid sjutiden kom hennes man hem. Han hade
ingenting funnit.
Han gick till polisprefekturen, till tidningarna
för att sätta in en annons och utlova en belöning,
till droskbolagen, till alla ställen där det kunde
finnas en gnista av hopp.
Hon väntade och väntade hela dagen, som
lamslagen inför denna fruktansvärda olycka.
Loisel kom hem på aftonen, blek och förstörd.
Han hade icke funnit minsta spår av halsbandet.
■— Du måste skriva till fru Forestier, sade han,
att låset på hennes halsband gått sönder och att
du håller på att få det lagat. På så sätt får vi
litet andrum.
Hon skrev efter hans diktamen.
När en vecka gått, hade de förlorat allt hopp.
Och Loisel, som blivit minst fem år äldre, sade
en dag:
— Vi måste laga så att vi kan ersätta det där
smycket.
Dagen därpå togo de etuiet som det legat i och
gingo till den juvelerare, vars namn stod inuti.
Han tittade efter i sina böcker.
— Det är inte jag som har sålt det halsbandet.
Det är nog bara etuiet som är härifrån.
4 — 2646a. Maupassant: Noveller. — Rose.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
