Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyckan.
Det var testunden, innan lamporna tändes.
Villan var byggd i sluttningen, högt över havet.
Solen hade försvunnit, himlen lyste ännu i skärt
och guld, Medelhavet låg spegelblankt, utan en
krusning, glänste i den döende dagens skimmer
som en ofantlig polerad metallplåt.
Till höger, långt i fjärran, avtecknade bergen
sin taggiga svarta profil mot solnedgångens
bleknande purpur.
Man talade om kärleken, avhandlade detta
gamla ämne, sade om igen saker som ofta sagts
förut. Skymningsstundens milda vemod lade
sin sordin på orden och kom själens strängar att
vibrera, och det där ordet »kärlek», som ständigt
återkom, uttalat än av en stark mansröst, än av
en kvinnostämma med klar timbre, tycktes fylla
den lilla salongen, flyga omkring där inne som en
fågel, sväva över den som en ande.
Kan man älska samma varelse i många år?
— Ja, påstodo somliga.
— Nej, försäkrade andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
