Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Det hade på sin tid väckt stor skandal inom
Lothringens adliga kretsar, En ung, vacker och
rik flicka, Suzanne de Sirmont, hade blivit
enle-verad av en underofficer, en ung husar vid det
regemente, över vilket hennes far förde befälet.
Det var en vacker pojke, bara en bondson, men
han tog sig väl ut i den blå dolman, denne soldat
som hade förfört sin överstes dotter. Hon hade
väl sett honom, lagt märke till honom och fattat
kärlek till honom, när skvadronerna defilerat
förbi. Men hur hade hon kunnat få tillfälle att
tala med honom, hur hade de kunnat träffas och
komma överens? Hur hade hon vågat låta honom
förstå att hon älskade honom? Det fick aldrig
någon veta.
Ingen hade anat eller misstänkt något. En
kväll, just när soldatens tjänstgöring var slut,
försvann han med henne. Man sökte dem, men
fann dem aldrig. De läto aldrig höra av sig,
och hon ansågs för död.
Nu återfann jag henne i denna mörka dalgång.
Och jag sade, jag också:
— Ja, jag minns mycket väl. Ni är fröken
Suzanne.
Hon nickade jakande. Tårar föllo från hennes
ögon. Hon lät en blick gå till den gamle, som stod
orörlig i dörren till sin koja, och hon sade:
— Det är han.
Då förstod jag att hon alltjämt älskade ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
