Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Det knöliga och fuktiga jordgolvet kändes
klibbigt, och sängen längst inne i rummet skymtade
som en gråvit fläck. Ett hest och regelbundet
ljud, en besvärad, rosslande, visslande
andhämtning, ett gurglande som av vatten i en trasig
pump, hördes från den skymningssvepta bädd,
där en åldring, bondhustruns far, låg och kämpade
med döden.
Mannen och kvinnan gingo fram och tittade
på den döende, lugnt och resignerat.
Mågen sade:
— Den härå gången ä de’ slutet. Han lever
inte te natta.
Bondhustrun återtog:
■— Så här har han låti änna sen middan.
Sedan sade de ingenting mer. Fadern låg med
slutna ögon, ansiktet var brungrått och så magert
och torrt, att det såg ut som om det varit av trä.
Genom hans halvöppna mun gick den tunga
och snarkande andhämtningen, och det grå
lärfts-lakanet över bröstet höjde sig för varje inandning.
När mågen hade stått tyst en lång stund,
sade han:
— De’ ä bara å låta’n sluta. De’ ä inget å göra
åt’et. De’ ä i alla fall hindersamt för rapsens skull,
för vädret ä fint, och vi skulle te å sätta ut’en
i morron.
Denna tanke tycktes oroa hustrun. Hon
funderade en liten stund, sedan sade hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
