Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
gubben satte sig så på tvären, väckte han sin
hustru med en knuff.
— Hör du, Phémie, det är int’ slut ännu.
Vad ska vi ta oss till?
Hon brukade i allmänhet veta råd.
Hustrun svarade:
— Han lever int’ te kvälla, det ä’ säkert. En
behöver int’ va’ rädd. Och maren sätter sej int’
emot att vi begraver’n i mårron i alla fall, för de
fick dom göra med gubben Renard, som kolade
åv just i skörden.
Han kände sig övertygad av detta resonemang
och gick ut på åkern.
Hustrun gräddade munkarna och skötte sedan
de vanliga sysslorna på gården.
När klockan blev tolv, var den gamle ännu inte
död. Dagsverkarna, som voro lejda för att sätta
ut rapsplantorna, kommo i flock in och tittade
på gubben, som envisades att leva. Envar sade
sin mening, sedan gingo de ut på åkrarna igen.
Klockan sex, när de kommo in, andades fadern
ännu. Nu började mågen bli riktigt rädd.
— Va’ ska vi nu ta oss till, Phémie?
Hon visste inte heller hur de skulle ställa det.
De gingo till mären, som lovade att blunda och
tillåta begravningen dagen därpå. Bydoktorn,
som de sedan besökte, utfäste sig likaledes, för
att göra Chicot en tjänst, att antidatera
dödsattesten. Makarna återvände lugnade hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
