Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
När alla hade sett den döende, skulle de ha sin
förtäring, men som de voro för många att rymmas
i köket, flyttades bordet ut på gården. De fyra
dussinen äppelmunkar, gulgräddade och
aptitliga, drogo till sig allas ögon, där de lågo upplagda
på två stora fat. Varenda en sträckte fram armen
för att ta sin, rädd att de inte skulle räcka åt
alla. Men det blev fyra över.
Chicot sade med munnen full:
— Om gammelfar såg oss, skulle det göra’n
ont. Han var så gla’ i dom i livsti’n.
En tjock jovialisk bonde förklarade:
— Ja, nu får han aldrig mer nå’ra. Det är
int’ hanses tur nu längre.
Denna tanke tycktes alls inte nedslå gästerna,
utan tvärtom glädja dem. Det var deras tur
att äta äppelmunkar.
Mor Chicot gick jämt och samt ner i källaren
efter cider, förtvivlad över att det gick så mycket
åt. Den ena kannan tömdes efter den andra.
De skrattade nu och samspråkade högröstat,
började skrika tvärs över bordet till varandra.
En gammal gumma, som stannat inne hos den
döende, liksom fängslad där av nyfikenhet och
fruktan för detta som snart skulle hända henne
själv, kom plötsligt fram till fönstret och skrek
med gäll stämma:
— Han ä’ dö’! Han ä’ dö’!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
