Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Hans ögon föreföllo honom ofantliga, och han var
blek, ja, han var blek, mycket blek.
Han stod länge framför spegeln. Han räckte
ut tungan som för att se om han var frisk, och
plötsligt trängde denna tanke in i hans hjärna
som en kula:
— I övermorgon vid denna tid är jag kanske
död!
Och hans hjärta började åter klappa våldsamt.
— I övermorgon vid denna tid är jag kanske
död. Denna person här mitt emot mig, detta jag
som jag ser i denna spegel skall inte längre finnas
till. Hur är det möjligt? Här står jag och ser
mig själv och känner att jag lever, och om
tjugofyra timmar skall jag ligga på den där sängen,
död, med slutna ögon, kall, livlös, borta.
Han vände sig åter mot bädden och såg sig
tydligt ligga på rygg i dessa samma lakan som han
nyss lämnat. Han hade detta insjunkna ansikte
som döda ha och dessa slappa, orörliga händer.
Då blev han rädd för sin säng, och för att inte
längre behöva se den gick han in i sitt rökrum.
Han tog mekaniskt en cigarr, tände den och
började åter gå av och an. Han frös. Han gick bort
till klockan för att väcka sin betjänt, men han
hejdade sig med handen lyft mot klocksträngen:
— Karlen kommer att märka att jag är rädd.
Och han ringde inte, utan eldade själv. Hans
händer darrade litet nervöst, när de plockade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
