Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vendetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
sardisk by, Longosardo, dit de korsikanska
banditerna taga sin tillflykt, när de bli alltför
hårt ansatta. De befolka nästan ensamma den
lilla byn, som ligger mitt för deras hemlands
kuster, och de avvakta där den stund då de kunna
vända hem och uppsöka snårskogen. Det var
till denna by, det visste hon, som Nicolas Ravolati
hade flytt.
Alldeles ensam satt hon dagen lång vid sitt
fönster och tittade dit ned, medan hon tänkte
på sin hämnd. Hur skulle hon bära sig åt utan
någon som hjälpte henne, svag och bräcklig och
nära döden som hon var? Men hon hade lovat,
hon hade svurit över hans döda kropp att
utkräva hämnd. Hon kunde inte glömma, hon
kunde inte vänta. Vad skulle hon göra? Hon
sov inte om nätterna, hon hade inte rast eller ro,
bara sökte och sökte utan återvändo. Hunden
låg vid hennes fötter och sov, och ibland lyfte
han huvudet och tjöt, så att det hördes långa
vägar. Nu, sedan husbonden var borta, tjöt han
ofta så, liksom hade han ropat på honom, liksom
hade hans otröstliga djursjäl också bevarat det
minne som av intet kan utplånas.
En natt då Vivace började tjuta och jämra sig
igen, kom modern plötsligt på en tanke, en grym
och hämndlysten tanke. Hon grubblade på den
ända till morgonen, sedan steg hon upp redan i
daggryningen och gick till kyrkan. Hon föll på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
