Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vendetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
var ett nytt språng. Han bet loss hela ansiktet
och trasade alldeles sönder kragen.
Gumman stod tyst och orörlig och såg på, och
hennes ögon lyste. Sedan band hon hunden igen,
lät honom än en gång fasta i två dagar och
började så om igen med samma sällsamma lek.
I tre månader vande hon honom vid denna
kamp för födan, vid att rycka till sig sin mat med
tänderna. Hon höll honom na inte längre
bunden, utan lät honom på ett givet tecken rusa på
den uppstoppade gubben.
Hon hade lärt Vivace att slita sönder honom,
rycka lös stycken av honom, även utan att någon
mat var fastbunden vid hans hals. Till belöning
gav hon honom sedan den stekta korven.
Så snart hunden såg mannen, började han darra
i hela kroppen och tittade på sin matmor, som
höjde sitt finger och med väsande röst ropade sitt:
»Buss!»
När mor Saverini ansåg tiden vara inne, gick
hon en söndagsmorgon till kyrkan, biktade sig och
tog nattvarden i ett tillstånd av högsta extas.
Sedan klädde hon sig i manskläder, så att hon
såg ut som en gammal trasig tiggare, och talade
vid en sardisk fiskare, som satte henne och
hennes hund över till andra stranden av sundet.
I en tygpåse hade hon med sig en stor
blodkorv. Vivace hade inte fått något att äta på
två dagar, och den gamla lät honom jämt och
7—26462. Maupassant: Noveller. — Rose.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
