Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
vänta på båten! Jag tyckte det var som om jag
skulle resa till världens ände, till nya och
underbara land. Jag såg ångbåten komma långt,
långt borta under det andra brovalvet, så liten,
så liten, med sin plym av rök. Sedan blev den
större, växte och växte alltjämt och blev i min
fantasi till en riktig oceanångare.
Den lade till, och jag gick ombord.
Söndagsklädda människor sutto redan på
däcket i ljusa vårkläder, med färgglada band och
stora, röda ansikten. Jag ställde mig längst
fram i fören och såg hur kajerna, träden, husen
och broarna gledo förbi. Och rätt som det var
fick jag se den stora viadukten vid
Point-du-Jour, som gick tvärs över floden. Där slutade
Paris, och där började landet, och Seine blev
plötsligt, på andra sidan den dubbla valvbågen, så
bred som om den återfått utrymme och frihet,
blev plötsligt denna sköna, fridfulla flod som
drager fram genom gröna marker, mellan lummiga
kullar och bördiga fält, i skogarnas bryn.
Sedan båten passerat mellan två öar, följde
den en brant strand, i vars grönska lågo en mängd
vita hus. En röst ropde: »Bas-Medon»!, litet
längre bort: »Sèvres!» och ännu längre bort:
»Saint-Cloud!»
Jag steg i land, gick hastigt genom den lilla
staden och slog in på den väg som leder till skogen.
Jag hade tagit med mig en karta över Paris’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
