Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Den fruktansvärda döden stod gömd därinne och
väntade.
De två systrarnas historia var gripande. Den
var allmänt bekant, och många hade gråtit över
den.
Susanne, den äldsta, hade förr i världen varit
lidelsefullt älskad av en ung man, som hon också
älskade. De blevo förlovade, men medan de
väntade på den för bröllopet utsatta dagen, avled
Henri de Sampierre helt plötsligt.
Den unga flickans förtvivlan kände inga gränser,
och hon lovade heligt att aldrig gifta sig. Hon
höll sitt löfte. Hon anlade änkedräkt och bar
den sedan hela sitt liv.
Då kom en dag hennes lilla syster Marguerite,
som ännu bara var tolv år, kastade sig i hennes
famn och sade: »Stora syster, jag vill inte att du
skall vara så där ledsen. Jag vill inte att du skall
gråta hela ditt liv. Jag skall aldrig, aldrig, aldrig
lämna dig. Och jag skall inte heller gifta mig.
Jag skall stanna hos dig alltid, alltid, alltid.»
Susanne kysste henne, rörd av denna barnsliga
självuppoffring, men hon trodde inte på den.
Den lilla flickan höll emellertid sitt löfte även
hon, och trots föräldrarnas böner, trots den äldre
systerns ivriga föreställningar gifte hon sig aldrig.
Hon var vacker, mycket vacker. Hon gav korgen
åt många unga män, som sade sig älska henne.
Hon lämnade aldrig sin syster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
