Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
har ju givit mig allt, offrat allt för mig. Du är
en ängel . . .
Men Marguerite avbröt henne:
— Tyst, tyst! Låt mig tala . . . Hindra mig
inte . .. Det är förfärligt . . . Låt mig säga allt.. .
hör mig till slut, säg ingenting ... Du minns ...
minns . . . Henri . . .
Susanne spratt till och såg på sin syster, som
återtog:
— Du måste höra allt för att kunna förstå.
Jag var tolv år, bara tolv år, du minns ju det?
Och jag var bortskämd, jag gjorde vad som föll
mig in! ... Du minns vad de skämde bort mig?
Du skall få höra . . . Första gången han kom,
hade han lackstövlar och steg av hästen framför
trappan, och han ursäktade sig för sin kostym,
men han hade ett ärende till pappa. Du minns
ju det, inte sant? . . . Säg ingenting . . . När jag
fick se honom, blev jag alldeles betagen, för jag
tyckte han var så vacker, och jag stod i en vrå
av salongen hela tiden han var där. Barn är
så underliga . . . och förfärliga . . . Ja, ja ... jag
drömde om honom!
— Han kom igen . . . flera gånger ... jag
slukade honom med mina ögon, med hela min själ
... jag var stor för min ålder . . . och mycket
listigare än någon kunde tro. Han kom ofta
igen . . . Jag tänkte bara på honom och sade
tyst för mig själv:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
