Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Schnaffs’ äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
kände han en ofantlig lättnad. Den nervösa
spänningen i hans lemmar släppte, och han lade
sig bekvämt tillrätta, hans hjärta började klappa
lugnare, hans ögon slöto sig. Han somnade.
När han vaknade, tyckte han att solen nått
ungefär mitt på himlen. Det kunde väl vara
middagstid. Intet ljud störde landsbygdens ljusa
frid, och Walter Schnaffs konstaterade, att han
kände en häftig hunger.
Han gäspade, det vattnades i munnen, när han
tänkte på korven, den goda soldatkorven, och det
värkte i hans måge.
Han steg upp och gick några steg, kände att
hans ben voro svaga och satte sig ned igen för
att fundera. Där satt han i ett par tre timmar
ännu och vägde skälen för och emot, beslöt
den ena stunden det och den andra det, marterad
och olycklig, sliten mellan de mest motsatta
uppslag.
Slutligen stannade han för en idé, som föreföll
honom klok och utförbar. Han skulle vänta tills
någon ensam och obeväpnad bonde utan farliga
arbetsredskap gick förbi, springa emot honom och
överlämna sig åt honom, allt under det han
gjorde tydligt för honom att han gav sig.
Nu tog han av sig sin pickelhuva, som kunde
förråda honom, och stack med iakttagande av
de största försiktighetsmått upp huvudet genom
sitt hål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
