Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Trebje kapitlet.
blott det, som de behöfwa för ett apostoliskt kall. Det finns ett
samfund, hwars kyrkoförfattning bjuder fina prester att icke göra
några wissa presterliga förrättningar, utan allt hwad de kunna
till Christi rifes förökande, och der presterna nödgas uteslutande
egna sig blott åt ordets drifwände, alla dagar hålla husandakt,
inrätta små läsesamlingar m. m. Och för denna fin werksamhet
hafwa de ej försmädelse af sina auktoriteter, utan lön. Sådant
är det methodistiska samfundet, sådant deras teologiska institut i
London. Hwad skall du säga, om Guds finger förde mig in på
denna wäg? Som jag sagt, denna tanke ligger i linda, men kan
dock framläggas för Herren med wiß försäkran, att är detta werk
af menniskor, så warder det wäl om intet. Jag ber och hoppas,
att Gud icke skall låta något ste utan eller emot hans wilja.
Emellertid är fråga derom wäckt. Pastor Scott behöfwer hjelp.
Han har ock för fyra år sedan skrifwit till direktionen i England
och begärt en kamrat, men fick till swar, att då de märkte, huru
swenska förhållandena woro kinkiga och delikata, ansågo de det
betänkligt att ditskicka en man till, hwilken kanske ej torde i alla
stycken öfwerensstämma med Scott och derigenom förderfwa
saten. ”Men”, sade de, ”wi bedja och hoppas af Gud, att när
Han ser dig werkligen behöfwa en hjelpare, uppwäcker Han nog
någon swenst till detta werket, och en sådan wilja mi gerna
antaga och löna”. Wid dessa orden, att Gud skulle nog uppwäcka
en swenst dertill, gick en pil genom min själ: Herre, är det jag?
Store Gud! wißt heter du underlig, wißt är du stor i råd och
mäktig i gerning, men kan det, kan det wara din wilja att
införa mitt arma färil på detta fält? Tala, Herre, din tjenare
hörer till! Nu ser du, hwilken fråga är å bane, och detta på en
tid, då methodistsaken här i Swerige är en stormfråga. Nu an=
gripes den, och nu strides derom starpeligen, det har till och med
blifwit en riksdagssak, ty konsistorium har förut pröfwat sin styrka
i denna strid och will icke mer åt den; twärtom äro de kloka så=
som Gamaliel, och många af dem likna Nikodemus m. fl. af
öfwerstarna. Wår tröst står till Christus på Fadrens högra hand,
som har all makt i himmelen och på jorden äfwen. Hans sak
är det och ice wår. Nå, nu är det så stäldt, att när jag fan
få en kondition i staden, flyttar jag dit och börjar med att bt=
träda pastor Scott i några arbeten i ordet, och derunder har jag
att se mig före och göra mig bekant med saken. Ja, hwart wiйl
jag? Då min wäg, min förra wäg, är liksom förmurad, och en
ny wäg öppnar fig, en wäg till det arbete, som just är min
kropps och själs helsa, kan jag ju wända min fot ditåt. Herren,
som wänder de ogudaktigas wäg tillbaka, skall ännu mer wända
min, om Han ej will, att jag skall beträda den, då jag nu af
hjertat beder: Ste icke min wilja, utan din. Om nu detta
börjar gå framåt, torde jag i sommar resa norrut och helsa på eder,
men od, kanfte, taga afsted. O, mitt hjerta smälter wid denna
tanke. Men jorden är ju Herrens allestädes. Allt detta talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
