Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En wigtig brytningstid.
63
predikanter, sker sådant blott på redan antydda
grunder_och_wilfor, nemligen att jag får werka för Chrifti kyrka, får offrá mitt
lif, mina frafter åt Christus och hans brud, icke åt Wesley eller
Luther, som äro döda, som woro tjenare, som icke wille wara
hufwuden för församlingen, offra mitt lif, min tjenst åt den ena,
heliga, allmänneliga kyrkan, deß medlemmar måga wara
barnsliga nog att wilja heta pauliska, apolliska, cephiska – det gör mig
lika, hwad tillnamn de taga, blott de äro Christi, så äro de mina
bröder, och jag will tjena dem. Endast en stilnad, som ligger i
sakens natur, känner jag mig hågad göra, nemligen den, att när
jag dock ingenstädes fan lefwa och werka, der icke kyrkan har
något öknamn eller binamn, utgör någon afdelning af den hela, jag
helst finns och werkar inom den afdelning, hwars werksamhetsform
ger mer frihet och anledning till sann christlig praktisk werksamhet,
afwen om denna afdelning kallade sig apollisk och jag mig paulist.
Men detta skall aldrig låta sig göra, om Paulus och Apollos wore,
om de pauliska och apollista äro stadda på olika wägar, olika
herrars tjenare d. ä. uti kardinallärorna, lifsartiklarna stridiga;
th då kan jag icke tjena twå herrar, så stilda, kan då icke sägá
utan att förssaka min Christus: för de pauliska är jag paulist, för
apolliska apollist, för judarna en jude, för grekerna en grek, för
hwarje man hwarjehanda. Men deremot, just i denna lära, att
wara för hwarje man hwarjehanda, på det jag må winna alla, i
den punkten kan jag aldrig wara Pault efterföljare, såsom han
war Christi, om icke mellan olika slägter, folk och tungomål (hwilka
dock äro alla ett i Christus), fastän några olikheter finnas `uti
seder, former etc. ja äfwen uti meningar, ty märk, dessa ligga
alltid till grund för seder, former m. m. Det inre uppfattandet af
en sak är grund till det yttre utförandet deraf. Således hade
judar och greker wißt många olika meningar; men Paulus hade
ögon att se, det alla, som woro komna till Christus, ”judar och
grefer, omstärelse och förbud, ty här är ingen åtffilnad”, word
alla en i Chriftus, hade hwar för sig sina fel i lära och seder
och hwar sina företräden framför de andra. Ty de hade, såsom
alla Adams barn, alla fin del i den bekännelsen: ”Wi se nu
såsom genom ett dunkelt glas”, ”wi förstå endels och profetera en=
dels,” ”icke att jag allaredan har fattat det” m. m. Men
Paulus insåg ock, att detta allt gjorde intet till saken, ty icke ens
ordets efterlefuad, mycket mindre deß rätta uppfattande, war
grund för broderskapet i Christus, utan: komma till Christus,
warda funnen i Honom.”
Efter en widlyftig redogörelse för de läropunkter, i hwilka
methodisterna afwika från den luthersta bekännelsen, strifwer
Rosenius ytterligare:
”Hwad nu de punkter angår, der methodisterna werkligen
tänka något olika med oß, will jag sluta med följande
anmärkningar: Om det ej kan nekas, twärtom medgifwas, ja bewisas,
att Wesley war, och en stor del wesleyaner äro, dessa olikheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
