Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
Femte Kapitlet.
Drag ur Rosenii enskilda lif och werksamhet under åren
Resa till Norrland.
1842 och 1843.
Lilldragelser wid Scotts afresa. - Olika planer och tankar med
afseende på den blifwande werksamheten. - Förswar derför.-Wigten af det prefter
liga tallet. En yttre tallelse ledande till inre wißhet. —Arbetets widare utwed
ling. Resa till Finland. Den finsta pietismen. Erfarenheter under resa til
Norrland. Giftermålet. Mißtroendet af wänner. Inre erfarenheter.
-
Tidigt på wåren 1842 straxt efter Scotts afresa från
Stodholm gjorde Rosenius en resa till den höga norden,
förnämligast för att besöka sin gamla, öfwer fadrens frånfälle djupt
bedröfwade moder. Arbetet med de twå tidningarna m. m.
nödgade honom dock att göra besöket i hemmet kort. Strart före
afresan (den 3 Maj) stref han följande rader till Scott, hwilka
wäl målà den fiendskap, denne Herrens tienare haft att erfara i
wårt land, och äfwen det broderliga förhållande, hwari han och
Rosenius stodo till hwarandra: Ӏlskade, saknade broder, lidande
och jagade Christi tjenare! Dina erfarenheter äro på wißt sätt
afundswärda och minneswärda, för efterwerlden dyrbara till lärdom.
Du reste från oß, och många olika intryck efterlemnade den afresan.
Djupa intryck äfwen. Sag m. fl. gjørde bland andra reflexioner
dessa: De öfriga passagerarna wisade sig på däck för att hwifta
fitt fista farwäl till älskade och älskande wänner, men wår wän
måste för att bespara sig ett obehag eller fastmer ett utbrott af
pöbelwanfinne sjelf försaka och äfwen förneka oß detta sista
ögonblickets afsted, måste wara dold, liksom när Luther låg i
Wartburg och reste derifrån, förklädd till en röd ryttare. Så snart
ångfartyget war ute, och jag med några wänner stod och
såg efter det, fom en tjock herre till mig och sade:
”Ofwerståthållaren, grefwe Lewenhaupt, ber att få tala med herr Rosenius.”
Jag gick dit, och som jag kom, sade han: ”Jag wille blott fråga:
har pastor Scott werkligen rest?” ”Ja, det har han”, swarade
jag. ”Är det säkert”? ”Ja, det är säkert!” ”Det war blott
detta, jag wille försäkra mig om.” Många polisbetjenter syntes
ock i folkhopen. Förmodligen hade öfwerståthållaren fruktat, att
något uppträde skulle ega rum, och nu wille han wara wiß, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
