Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk Kyrkotidnings angrepp och Rosenii förswar.
105
på platsen, wände sig owiljan emot honom och hans Pietist.
Wi kunna här icke upptaga alla de olika anfall, som tid efter
annan gjordes, utan endast de mest framstående. Uti en
”återblick på det flydda året” i n:o 3 år 1844 heter det om
Rosenius och den lilla hop af troende, som uppwuxit omkring
honom:
-
”Begrunda då en gång fördomsfritt följande kännetecken på
denna andlighetens falfthet och jemför dem med Guds, heliga
och oswikliga ord: 1) Hafwa denna andlighets anhängare, se=
dan Scott måste rymma fältet, walt och kallat sig sjelfwa en
lärare, utan studier, utan ordination, utan annan laglig och
ordentlig tallelse, och denna deras kallelse har C. S. Rosenius
utan omständigheter, under den något kuriösa titeln af
”stadsmissionär” täckts gunstbenäget antaga. Men hwem har gifwit
dem, såsom statsborgare och nationalkyrkans medlemmar, rätt
att kalla, och honom, under förenämnda egenskaper, rätt att
antaga en sådan kallelse? Hwad nödtwång föranledde dertill?
Fanns ice, denna utomordentliga åtgärd förutan, tillgång på
andlig näring och ömsinnt själawård? Hafia då de, som icke
beträdt deras willostig, warit i saknad deraf? Finnas icke inom
kyrkan lärare att anförtro sig åt? Wisserligen war det herr
Rosenius beqwämare att ingå genom den wida och öppna
dörren och falla in i det embete, honom icke annorlunda tillhörer,
än röfwadt gods tillhör tjufwen (Joh. 10: 1) — wisserligen war
detta honom wigare och beqwämare än de beswärliga studierna
och den mödosamma wäg, wi andra måste wandra för att
komma till bröd och embete. Men han borde dock besinnat sig,
innan han följt en så blind drift. Betänke han answaret, som
hwilar öfwer honom och de mißledda! Han föregifwer
måhända, att i ”predikoembetet kan ingenting uträttas, åtminstone kan
han, som församlingslärare, icke werka med så fria händer.”
Men, ehuru wi tjenstgjort i församlingen i öfwer sexton år och icke
äro utan all erfarenhet och ledning af kyrkans historia, hafwa
wi dock icke funnit, att andra eller betydligare swårigheter mött
en klok och försigtig embetsförwaltning, än som kunnat
öfwerwinnas, warit af nöden till egen bepröfning och stadfästelse i
Guds nåd och naturligen följt af onda menniskors wrånghet
eller af ett reformbehöfwande kyrkowäsende; och dessa
swårigheter will wäl herr Rosenius icke undandraga sig, will han
annars wara en Jesu lärjunge, och för sådana lär näppeligen hela
hopen af hans anhängare, under nämnda wilkor, kunna freda
honom! Huru en dylik kallelse, efter Luther och bibeln, skall
betraktas, se femte supplementet af denna tidnings fjerde årgång.
Och herr Rosenius har wäl icke sedan den tiden erhållit gåfwan
att med underwerk bestyrka sin gudomliga och apostoliska_kallelse,
hwärförutan ingen warsam christen bör eller får tro honom?
2) Är deras lära falsk och oren. Utom den methodistiskt-herrn=
hutska salighetswäg de inympat på kyrkans lutherska lärobegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
