Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Åttonde-Kapitlet.
Afwen Pietisten tyckes blifwa mer och mer annammad; den har
nu öfwer 2,000 prenumeranter”.
-
Wi anföra från detta år ännu något ur ett bref till Scott.
Äfwen i detta bref framstår något af det lif af ständig
werksamhet och arbete för själar, Rosenius förde så ock det inom
landet waknade andliga behofwet samt werldens motstånd och
flendskap, hwarom wi sett åtskilligt äfwen i föregående brefwet till
samme wän. ”Dyre älskade broder”, stref han nu den 16
Ottober. ”Med förutsättning, att du ursäktar alla tecken af
brådsta, skyndar jag att meddela dig åtskilligt af wåra
erfarenheter. En så ansträngande tid som denna sommar, ända intill
hösten, har jag aldrig förr haft. Men jag har ock aldrig jag
säger detta återupplefwat en tid, som warit så rik på
upptagande eller sysselsättande föremål som denna sommar, så
mycket folk, resande och stadsbor, så mycken rörelse, fråga och
forstning. Blott i dag har jag haft mellan tolf och femton särskilda
besök. När skall jag skrifwa? Nu är fl. 9 e. m. efter nyß slutad
sammankomst. De båda tidningarna skola hwarje månad hafwa
sitt ark och så en mängd korrespondenter inom landet. Men
nog. Blott din kärlek ursäktar allt; jag wet dock, att jag icke har
så flitigt strifwit, som jag bort. Nu först, tack för ditt sista bref,
ett så hjertligen warmt och broderligt bref, så innerligt, så
uppmuntrande och styrkande för mitt arma, swaga hjerta. Tad,
färe broder, oförändrade gamle wän, för ditt deltagande, dina
wälönskningar, råd och uppmuntringar! Det är en stor hjelp att
erfara, dels att man ice är ensam i striden, utan har bröder,
som lida samma wedermöda, dels ock att de deltaga och tänka
på oß i kärlek. Att ”Gud är oß en wäldig borg”, hafwa wi
ock fått erfara. Så många och starkt retande företeelser, så
många bittra tidningsartiklar, karikaturer, smädewisor mot läsare,
theaterpjeser, som warit egnade att reta massan, och dock hafwa
wi haft nästan ostörd ro! Wißt har en och annan med skrit och
buller några gångar stört oß; men, Gud ske lof, intet upplopp,
sådant som det i Upsala. Och all annan förföljelse har ej ännu
skrämt mig, ja, om det blefwe landsförwisning, så skulle jag ice
ens se illa derpå (så har det härtills förefallit mig). Bäfwan
för pöbelns raseri har likwäl några gånger gripit mig ganska
starkt. Djefwulen anfättar mig stundom dermed. Nå jag ser,
att äfwen ni, methodister, äro i pröfningselden. Ja så skall det
wara. Allt, som utgör ett salt, som strider mot förruttnelsen,
måste anfäktas. Den andlighet, som icke anfättas, lärer icke göra
mörkrets rife någon skada. Du frågar, hwad wi tyckte om
Güzlaff. Jo, det war en älsklig man, stor i tankar och
werksamhet. Jag war hans följeslagare i Stockholm och talade
mycket med honom, så mycket min engelska tillät; men wißt tro wi,
att äfwen han går åt sin sida nog långt. Emellertid är en
förening för China under hans ledning här stiftad; äfwen jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
