Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nionde Kapitlet.
Rosenii förhållande till de separatistiska rörelserna i landet.
Bfwerblic af Rosenii ställning till separatismen.
-
Konventikelplakatet.
-
Deß
upphäfwande. De nya böckerna. Luleåböndernas utträdande ur kyrkan. Hwad
stall man säga derom? Rosenii swar. Bref till wänner bekymrade af
separatismen. Utredning af separatisternas irringar. - Om ulfwar, legoherdar och
trogna lärare. - Bref til bröder i Piteå. Ytterligare förmedlingar.
-
I den mån ljuset hade burit fram här och der öfwer landet,
frågandet efter sanningen blifwit allmännare, och hopen af dem,
som trodde, ökats, hade ock, såsom alltid warit fallet, olika
meningar börjat göra sig gällande. Wi hafwa redan sett något
deraf; wi skola se ännu mer. Det war isynnerhet twenne ting,
hwilka förut och äfwen wid denna tid, särskildt i wårt lands
nordliga provinser, åstadkommo oro, mißnöje, söndringar och split,
nemligen konventikelförbudet af 1726 och införandet af de s. t.
”nya böckerna” wid gudstjensten och ungdomens undervisning.
Churu konventikelplakatet under påtryckning af läseriet i Norrland
hade blifwit något mildradt genom Kongl. brefwet till
landshöfdinge-embetet i Westerbotten af den 9 Jan. 1822, deri ”frihet
till enskilda sammankomster och andaktsöfningar” bewiljades de
s. t. ”läsarena”, och det enda wilkor, som derwid fästades, war,
att de icke ”under allmän gudstjenst fingo hålla dessa
sammankomster, utan då skulle begifwa sig till kyrkan och med församlin
gen deltaga i den allmänna gudstjensten”, tillämpades dock ide
denna förordning öfwerallt, ware sig af okunnighet derom eller af
owilja, utan både pastorer och länsmän hjelptes mångenstädes
åt att på allt sätt störa, förhindra och såsom olagliga utropa de
sammankomster, wid hwilka wäckta och troende själar sökte
tillfälle till gemensam uppbyggelse. Att detta på många orter
urartade till uppenbar förföljelse, är wäl bekant, så att såwäl
hållandet som besökandet af konventiklar belades med böter eller
fängelsestraff. Ja, det berättas till och med såsom fullt
tillförlitligt, och det målar förhållandena denna tid, att det, under
rörelsen i Orsa och de derpå följande oroligheterna, i Gefle
cellfängelse icke fanns rum för tjufwar och andra förbrytare,
emedan det war uppfyldt af ”läsare”, hwilka icke gjort sig skyldiga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
