Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Tionde Kapitlet.
kommer då satan såsom en linsets ängel? Detta fter genom
”andliga illfundigheter uti himmelska ting” (se grt. i Eph. 6:
12); det ster, när han, wanligast under rörelsetider, förer själar
på några, såsom Luther säger, ”besynnerliga ting,” hwilka han
så herrligt utmålar och gör så wigtiga för deras hjertan,
att de derigenom dragas från enfaldigheten i Christus. Andliga
förwillelser och offick hafwa alltid åtföljt märkligare
wäckelsetider. Sådant se wi i den christna kyrkans första, friskaste och
heligaste period. Än uppstodo falska apostlar, som förwände
sjelfwa rättfärdiggörelseläran (Gal. 1); än föröfwades sådant offick
med nattwarden, att de gjorde sig druckna af det wälsignade
winet; än separerade sig bröderna fins emellan, så att somliga
kallade sig paulista, andra apolliska, somliga cephiska och andra
christista; än twistade de om den levitiska lagens föreskrifter så,
att de dermed förderfwade dem, som Christus lidit döden för o.
s. w. Likaså wid reformationstiden. Huru stördes icke Herrens
werk än af bildstormarena, än af anabaptisterna (wederööpare,
mennoniter), än af antinomerna; och hwar och en ansåg sin sat
så wigtig, att han menade sig böra för den göra allt. Hwem
skall då undra, att wi äfwen i wåra dagar se något dylikt, så=
som t. ex. att här några finna Luthers skrifter så skadliga genom
läran om den qwarboende synden, att de måste göra stora
bokbål och bränna dem; att der några anse det farligt att taga
nattwarden af oomwänd prest, eller att andra göra sig sammete
af att begagna böcker, som icke äro fullt rena; att här några
finna det så orätt och skadligt, att de små, hwilka äro de största
i himmelriket, skola genom inträdessakramentet upptagas i Guds
förbund, att de måste resa sig deremot; att der några börja
bekymra sig och andra med frågan om sabbaten, om tredje budet
stall angå of christna, eller om det är rätt att fira söndagen, då
Guds bud påtagligen handlar om sjunde dagen; att här några
fundera, om det är rätt att deltaga i missionssaken, då äfwen
många somwända deltaga deri med sina penningar; att der några
finna alla dessa olikheter för litet betydande, men deremot upptäckt,
att ett stort ljus uppgått i Amerika genom Joseph Smith, i
mormonernas lära? Korteligen, man kan knappt uppräkna alla
besynnerligheter, som i denna tid_uppkomma.” ….. Så bröto sig
ljus och mörker i allehanda stiftningar allt skarpare emot
hwarandra under denna ”rörelsernas tid”.
Wid besöket i Gefle under resan till Norrland sommaren
1854 hade Rosenius uppmuntrat den lilla hop af troende själar,
hwilka der wid hans ofta förnyade besök alltid samlades omkring
honom, att bygga ett bönehus för att hafwa en samlingsplats
till gemensam uppbyggelse och för dem beftrifwit det enda, som
wid denna tid fanns i landet, nemligen det i Umeå. Rådet
upptogs och åtlyddes. Redan följande år war bönehuset färdigt
och inwigdes af Rosenius wid ett besök i staden. ”Han fick
således”, så skrifter härom en af hans wänner i Gefle, ”wara med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
