Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Tionde Kapitlet.
Guds werk inom landet hade gått framåt, och Rosenius
hade fått wara ett af de mer wälsignade redskapen derwid.
Särskildt efter Keysers död, då åtskilligt af sådant, som hörde
till den yttre werksamheten, öfwerflyttades på Rosenius, hade
han blifwit ännu mer äfwen i det yttre framstående. Denna
hans werksamhet och frukterna deraf började ock att af många
inses och öppet erkännas. Redan 1854 hade twenne af wår
tyrkas mest utmärkta män, såsom wi förut sett, kunnat märka
sådant, och detta erkännande ökades med hwarje år. Den mängd
unga andliga krafter, hwilka under de pingstfläktar, som gått
öfwer wårt land, uppstått här och der och genom sitt wittnande
om nåden i Christus Jesus och sin werksamhet för Guds rike
fägnade hwarje waket öga och hjerta, samt manade till hans
pris, som är all god gåfwas Gifware dessa krafter woro då
ännu dels späda, dels mindre framträdande. Rosenius, wid
denna tid redan mognad i den kallelse Herren gifwit honom i
sin wingård, stod fram mer ensam och derföre på en för
menniskohjertat farlig höjd. Deraf utan twifwel dessa ”många
handa försökelser”, dessa anfäktningar och strider wid denna tid.
Sedan den evangelista fosterlandsstiftelsen under detta år, 1856,
blifwit bildad, öfwergick emellertid största delen af det till den yttre
werksamheten hörande på denna anstalt. Den allmänna
uppmärksamheten drogs från de enskilda till denna, och Rosenius trädde
mer tillbaka. Wi wilja nu se, hwad som närmast hade
gifwit anledning till bildandet af denna stiftelse.
-
-
Det ständigt tillwärande andliga behofwet inom landet ro
pade högt efter näring. Och Han, som wäckt detta behof, sörjde
ock för deß tillfredsställande. Icke allenast inom det stånd, hwil
fet genom en särskild yttre kallelse fått åt sig uppdraget att föda
hjorden, uppwäckte Herren här och der åt sig herdar efter sitt
sinne; Han utrustade äfwen utom lärareståndet med Andens traf
ter och gåfwor såwäl män som qwinnor, stundom bland de
eljest mest olärda, hwilka med wälsignelse arbetade på att wäda
och återföra själar till Herren. Mångenstädes förenade sig då
efterhand några för Herrens sak sålunda werksamma till
gemensamt arbete, och så uppkommo här och der smärre föreningar,
antingen för skrifters utgifwande och spridning, eller för inbördes
uppmuntran att med Guds ord besöka de fattigas boningar eller
fängelserna eller sjuklägren. Men ju mer nu denna werksamhet
utbreddes, och de små föreningarnas antal ökades, desto mer
fände ock de christligt finnade inom landet saknaden och behofwet
af en anstalt, som kunde utgöra en föreningspunkt för denna
werksamhet, så att de tillgångar och krafter, som redan förefunnos,
kunde blifwa mer widsträckt och jemt anwända, och som, då
willomeningarna äfwen spredos, funde noggrannare tillse, att de
skrifter och skriftspridare, som utgingo öfwer landet, måtte wara
af en ren luthersk anda.
Detta alltmer ropande behof blef nu tillfredsstäldt, då man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
