Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 JOHAN JOLIN
konversation ingalunda tillhörde salongernas språk?
Baron Fingals finkänsliga öra hade från kameliornas
rörliga munnar till och med förnummit ett och annat
av dessa uttryck, som mera florera i tamburerna än i
budoarerna, ett och annat z, där de bildade och språk¬
kunniga nyttja c.
Hur hade denna ståtliga blommornas drottning kom¬
mit i sällskap med detta blomsterpatrask, dessa sladd-
rande kamelior och dessa herrar, vilkas eleganta kläder
dock sannolikt icke buros av några män av värld?
Vår stackars husarlöjtnant riktigt torterades av åtrån
att förklara denna allt mer och mer invecklade gåta.
Men kunde icke möjligen kameliornas och deras
beskyddares hela konversation vara ett maskeradputs,
ett härmningsförsök, för att rädda deras inkognito, ty
också kavaljererna, alla samtliga, buro masker? Och
kunde icke den okända landsmaninnan vara nyss anländ
till Paris och således ännu icke presenterad hos excel¬
lensen Löwenhjelm?
Baron Fingal skyndade att göra en visit hos den
snillrike och älskvärde ministern, som likväl icke hade
någonting att upplysa rörande det rika fyndet, men
som — fruntimmersbeundrare ännu i livets senhöst —
började brinna av nyfikenhet i kapp med vår löjtnant.
Alla spaningar, alla gissningar voro emellertid frukt¬
lösa. Den sköna okända måste ha anlänt till Paris
just i dagarna, kanhända från någon provinsstad, där
hon varit i pension, och från vilken hon förde med sig
några unga äventyrslystna kamrater. Ministern och hu¬
sarlöjtnanten tävlade om att framleta nyckeln till gåtan:
men, hur de än under letandet sammanstötte sina goda
huvuden, så alstrade stöten ingen idéblixt, som genom¬
trängde molnen.
—
Mon eher! Det här kan ju bli en god början till
en liten charmant komedi, slutade excellensen leende,
men mina år tvinga mig att avstå hjälterollen åt er.
—
Ack, om jag bara redan vore vid första akten,
suckade husaren, men jag känner inte mera än pro¬
logen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
