Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 JOHAN JOLIN
verket och slingerväxterna, och upptäckte till slut på
tre eller fyra alnars avstånd ett kvinnoansikte på yttre
sidan fönsterglaset, ett ansikte, som riktigt strålade av
den tillfredsställda nyfikenhetens barnsliga välbehag.
Den sköna okända tillhörde en liten grupp av skåde-
lystna, som i all hemlighet och förmedelst betjäningens
goda vilja, njöt av balens betraktande. En tjänstvillig
passopp smög sig till och med bakom buskarna, för
att avtorka det immade fönsterglaset, och erhöll av
skönheten därutanför en belönande blick.
—
Om jag ändå kunde köpa den där tacksamhets-
blicken av den satans karlen, viskade Fingal, alltmera
berusad av föremålet för sitt åskådande, men, vänta
lite, det immar väl snart igen på rutorna. Jag stannar
här hela natten, bara för att göra vägen klar för
jordens skönaste ögonpar.
—
Men din ros, pliktförgätne! anmärkte »bror Au¬
gust), dragande på mun åt sin ombytlige vän.
—
Min ros? Henne testamenterar jag åt upptäckaren.
Här har jag funnit min ros, mitt ideal! Här är det
ansikte, som jag letat efter i mina drömmar.
—
Är det idealet nummer ettusen och-och tre? sporde
skämtaren.
—
Tyst, tyst, stör mig inte!
—
Dina ögon — kunde komma av sig.
—
Stackars liten! suckade Fingal. Hennes kostym,
den vackra kappan och den näpna väderhuvan, antyda
ett visst välstånd, men som ändå inte har råd att offra
tio francs för ett dansnöje. Säkert har hon och hennes
sällskap mutat betjäningen, för att i vinterkylan och
snöyran få stå så där nära glasrutorna. Annars är
detta förbjudet, som vi veta, på det att inte le beau
monde må störas i sin fröjd genom anblicken av mobben
och eländet. Men vilka ä den sköna flickans kavaljerer?
Herre! Rör inte vid väderhuvan, om livet är er kärt!
Men vare sig nu att pratmakarens hotelse hördes
dit ut, eller att den unga skönheten i alla fall vred
på huvudet, alltnog hennes blickar fastnade plötsligen
vid Fingals eleganta figur. Med ett lätt utrop —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
