Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR ßl
—
Sara har styrt för kvällsvarden som vanligt helt
allena. Hon vill lämna mig i ro att fullborda mina
blommor.
—
Blommor! Du lever och dör bland dina blommor.
I dag hade du annars gjort större gagn med att hjälpa
oss med rågen. Det har dina bröder gjort, och du är
ändå mera karlavulen än gossarna.
—
Jag fick ju inte hjälpa, käre fader Emanuel, du
sa ju själv, att jag skulle förstöra mina »blomster¬
fingrar», såsom du alltid kallar dem.
—
Ja> jag ar rädd för att Emanuel pjåkar bort sin
Gundla. Seså, min grenadjär, här är nyckeln till vita
skåpet. Tag fram brännvinskruset!
—
Å, ska här bli storkalas?
—
Folket har arbetat med riktiga ånghästkrafter.
All vår säd är inne, Herren vare lov, och fattig man
behöver sin lilla stimulus ännu bättre än den rike.
Brännvin och vin äro släkt med både gott och ont, men
säkert är, att inte vill jag göra de mina någon skada.
Och »Hjorten» kysste sin unga hind ännu en gång,
men nu på den svällande munnen, medan Gundla slog
armarna kring faderns hals, och sedan strök hans hår
tillbaka från tinningarna. Därefter smekte hon sina
två bröder, vilka bakom fadern liksom tycktes vänta på
denna traktering, och skyndade därefter att fullgöra
faderns befallning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
