Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 55
och överglänser snart alla hennes elever. Hon blir en
gång rik på sin talang, och välsignar då mitt välvilliga
projekt. Jag känner madame Latour personligen och
skall göra henne till en mor för Gundla.
Det började svindla för prästdotterns ögon. Att kom¬
ma till Paris, denna märkvärdiga stad, om vilken hon
läst och hört så mycket, hon, den tarvliga flickan, som
endast några gånger sett närmaste småstad, och för
övrigt haft hela sin värld på den undangömda kom¬
ministergården; detta var för mycket på en gång. Hon
teg och suckade, rodnade och bleknade om vartannat.
Men en sky av djupt svårmod gled över »Hjortens»
panna. Det var skuggan av många mörka och tunga
tankar. Med en enda blick hade han uppfångat och
genomskådat Gundlas sinnesrörelse; och därför svarade
han med lugn, men nästan dov stämma:
—
Min dotter och jag tacka fröken von Dörben av
varmaste hjärtan. Det är bägges vår plikt att inte lätt¬
sinnigt undanskjuta tanken på framtiden, ty morgon¬
dagen sörjer inte alltid själv för sina behov, men det är
också vår plikt att riktigt grundligt tänka på det, som
är vida mer än alla jordens materiella förmåner. Man
flyttar inte gärna en ängsblomma tvärt från den fria
marken in i det brännande drivhuset, utan att först be¬
handla henne klokt och varsamt. I alla hänseenden
skulle den kostsamma resan betraktas såsom ett stun¬
dens lån, vilket framtiden måste återbetala.
—
Er samvetsgrannhet går så långt, herr pastor, att
den riktigt blir en börda för andras samveten. Dock
tänk på saken med allvar. Ni har en hel månad till
betänketid.
Fröken von Dörben kramade prästens hand, omfam¬
nade och kysste Gundla, klappade smågossarnas röda
kinder, tackade Sara för den rara och hälsosamma
sjukmaten, och lyftades därefter av två betjänter upp i
den mjuka kaleschen.
Snart försvann det ståtliga ekipaget i ett moln av
damm, medan gossarna hurrade från var sin grindstolpe,
och Sara neg och grät vid tanken på den försakelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
