Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 65
Tovenius och Smiding däremot korsade sig invändigt
1 och utvändigt genom att växla ett par andliga blickar.
—
Om herr kronofogden fortfarande förer ett sådant
I där gudlöst tal, så uppskjuta vi till lämpligare tillfälle
I det viktiga samspråk, för vars skull vi egentligen hit-
)
kommit, och resa genast vidare.
Anders Samuel iklädde sig under dessa ord sin vär-
I digaste min och vidgade sina näsborrar så övermåttan,
att ett litet duggregn av snus stilla föll ned på hans
n misslynta överläpp.
—
För nöjet att få vara med vid en inkvisition,
i vill jag tiga som en mulåsna, men jag svarar inte för
i sidosparkarna.
—
Men, mina värdaste herrar ämbetsbröder, varom är
nu den egentliga frågan? sporde Hjorten med öppen
blick, i det han började ana till avsikten med besöket.
—
Ett teologiskt samtal i all frid och sämja, svarade
prosten. Oroande rykten ha länge varit i omlopp, att
bror Hjort inte blott i sina predikningar alldeles igno¬
rerar satan cch avgrundens makt, utan också på sina
skriftebarns förfrågningar gör helt underliga tolkningar
I av mörkrets furste och hans hemvist.
Pastor Hjort betraktade frågaren ett ögonblick tyst
och småleende.
—
Han har väl inte samma lokalkännedom som her¬
rarna, interfolierade den ohjälplige kronofogden. »Fö¬
delsebygden lär vara det sista man glömmer», säger en
stor tänkare.
—
Jag uppmanar högtidligen bror Tysell, det var
kronofogdens namn, att tiga eller — nödgas vi be
honom avlägsna sig, genmälde prosten.
Anders Samuel vidgade sina näsborrar stillatigande.
—
Vädra inte åt mig, herr kyrkoherde, det är inte
jag som luktar svavel, utan fosforstickorna här på
bordet. Punktum! Nu är jag tyst som en ringklocka.
Rör bara inte vid min kläpp.
Kronofogden kröp ihop i en gammalmodig länstol,
medan hans klipska ögon med den bidande nyfiken¬
hetens fröjdeuttryck överfor Hjortens domartriumvirat.
5. — / o lin, Rosen bland kamelior.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
