Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 JOHAN JOLIN
till henne finna mången genväg just genom att studera
avvägarna.
—
Min bror anser således, att ett helvete inte finns
till och inte behöves, fortfor prosten. Mördaren, som
oupptäckt och oantastad av lagen, lever ostraffad i
livet, skulle sålunda efter döden inte ha något straff
att vänta? Sannerligen är icke en sådan åsikt utgången
ur originella begrepp om moral och logik.
—
Jag har aldrig sagt, att han inte blir straffad efter
döden, svarade Hjort, som med lugna steg gick av och
an på golvet, men om straffets beskaffenhet veta vi
dödliga lika litet som om lycksalighetens. Enligt män¬
niskokärlekens bud och enligt vår obetydliga visdom bör
ett straff verka till förbättring, till förädling och för¬
soning. Skulle den Allgode vara mindre kärleksfull och
vis än vi? Skulle hans straff endast försämra, fördärva,
förgifta, förinta? Ty helvetet är ju inte känt som en
förbättringens eller försoningens skola?
—
Ja, vad säga herrarna, som inspekterat lokalen?
inföll kronofogden, men lade genast sina båda händer
som lock över sina läppar.
—
Men det är syndarens eget fel och egen risk, om
han inte redan här i livet omvänder och bättrar sig,
återtog prosten.
—
Jordelivet är just hans prövningsskola, tilläde
Anders Samuel.
—
Herren har därför givit människan sin fria vilja,
menade Smiding.
—
Kyrkan och nådemedlen äro tillgängliga för alla,
avslutade prosten.
—
Men brottslingens och uslingens barn, återtog
Hjort, vilka aldrig höra talas om något, som heter
Gud, kärlek, dygd, sanning och heder, ha dock ännu
kvar i sitt bröst en outsläcklig gnista av det gudom¬
liga, den gnistan heter känslan av sin egen förnedring,
den gnistan kommer dem att blygas för sitt elände, sin
moraliska smuts, sitt omhölje av armodets trasor. Präs¬
tens ofta kalla och hånfulla uppmaning till dessa olyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
