Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 JOHAN JOLIN
tilläde Smiding långsamt, medan han överfor innehållet
av skriften.
—
Herren talar till människan med samvetets stämma,
tilläde Tovenius och knäppte sina händer samman.
»Ty det är intet lönnligt, som inte skall varda uppen¬
bart, och intet fördolt, det inte s’kall kunnigt varda
och uppkomma skall i ljuset», säger Lukas.
Men prosten såg helt bedrövad ut, ty han hade icke
annat ont i sinnet till sin komminister, än liten smula
avund över hans ständigt stigande popularitet.
—
Min hjärtans bror, kan det vara brors allvar?
utropade den gamle.
—
Min ansökan är daterad för två dagar sedan, men
till följd av den långsamma postgången ännu ej av¬
skickad.
—
Så riv då sönder den i Herrens namn, och stanna
kvar i ditt kall, som du hedrar genom dina dygder
och kunskaper.
—
Och tro på djävulen? frågade pastor Hjort.
Prosten gnuggade sin haka och teg.
—
Ja, tro på djävulen och helvetets makt, svarade
Tovenius, men tro inte på dessa gudlösa skrifter. Ty
skrivet är: »Jag skall omintetgöra de visas visdom, och
de förståndigas förstånd skall jag förkasta», så säger
Paulus.
Tovenius, som var hungrig och kände oset från den
stekta fisken tränga in från matsalen, visste nog att
pastor Hjort icke skulle kunna omvändas så lätt, han
kunde därför tryggt rädda skenet och ställa sig vän¬
skaplig mot sin motståndare, för att icke behöva resa
bort från aftonvarden.
—
Låtom oss bedja Gud att bli saliga var och en i
sin tro, svarade komministern.
Men nu knackade Gundla, som varit halvt förgången
av ängslande nyfikenhet, på dörren och anmälde, att
måltiden väntade. Efter mycket krusande och överta¬
lande stannade de tre herrarna kvar till aftonen. Krono¬
fogden hade redan bjudit sig själv.
—
Du lönar ont med gott, bror Hjort, förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
