Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 JOHAN JOLIN
VII.
Avfällingarna.
Gamla Sara, som visste att spara och hushålla på
bästa sätt i vardagslag, hade den lilla husmorsfåfängan
att slå på stort, när någon främmande av betydelse
gästade komministergården. Hon hade nu bullat upp
alla små läckerbitar, som den omliggande nejden kost¬
nadsfritt kunde erbjuda: kräftor från bäcken, abborrar
från sjön, kramsfågel som gossarna skjutit, för att icke
tala om det ranunkelgula nykärnade smöret och den
rara gräddkakan.
Med ett ord, det såg riktigt kalaslikt ut på Hjortens
vanligen så tarvliga bord, och det felades bara viner.
Men i stället stod där en konstrikt formad silverspikad
ekstånka med skummande prästöl och en flaska, med
Gustav III: s namnchiffer, innehållande kronofogdens
»äkta pärlor».
Kronofogden stod mycket väl hos Sara, ty han skic¬
kade då och då små presenter till det ofta av fattiga
gäster illa åtgångna köksförrådet. Han gick nu ut till
gumman, och begärde av henne ett av de krus, han
nyligen skickat som vängåva till pastorn.
—
Hör nu på, herr kyrkoherde, ropade han muntert,
ty han hade utsett Anders Samuel till sitt slaktoffer
för kvällen. En stor nyhet! Jag har, uppvärmd och
väckt av kyrkoherdens predikningar, alldeles lagt bort
att supa brännvin.
—
Verkligen?
—
Se efter själv! Det är ju bara prosten och värden i
huset, som handskas med Gustav III.
—
Ja> jag märker det, jag. Ja, brännvinet är roten till
allt ont i denna syndiga världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
