Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 79
—
Brännvin! utropade på en gång de båda bedragna,
och Tovenius tilläde: Nej, man skämtar med oss! Det
här vinet har aldrig varit gammal finkel, så kan inte
helvetesdrycken smaka, och till bevis därpå tömmer jag
några droppar till, om bror Hjort så tillåter.
Anders Samuel ämnade fylla i sitt glas på nytt,
I men putsmakaren hindrade honom.
—
Se så, för raggen! Sup sig inte pirum, herr
nykterhetsapostel, det må nu vara vin eller brännvin,
namnet gör här intet till saken. Ja, där se vi, mina
herrar, när begärelsen avlat föder hon synden.
—
Jag har inte begärt något brännvin, inte begått
någon synd. Lurad eller inte lurad, har jag druckit lite
oskyldigt vin, det ä — det ä allt, allt!
—
Halt! rimmade kronofogden och styrde Anders
Samuel rätt, när han skulle sätta sig på stolen.
Det kraftiga prästölet, av vilket nykterhetspredikanten
druckit några glas, i förening med det gamla förrä¬
diska, till smaken fina brännvinet hade plötsligen verkat
förvirrande på Anders Samuels vid spirituösa ovana
hjärna. Han började redan tralla litet smått på: »Stu¬
dentens glada liv!»
Häradshövding Smiding var tyst som en av Egyp¬
tens präster, han bara smålog så milt åt misstaget med
kruset och torkade oupphörligen sina guldglasögon.
Men Gundla, som, strålande lik en morgonrodnad, då
och då gled fram genom salen, för att fylla sin plikt
som värdinna, vände sig med avsky bort från Tovenius
och hans förföljande blickar. Den trettioåttaårige ung¬
karlen började fundera på Pauli ord: »Det är bättre
gifta sig än brinna.»
—
Fy, farbror Tysell! bannade hon den muntre kro¬
nofogden, att narra i de nyktra människorna brännvin.
—
De hade ju kunnat stävja sig då efter första gla¬
set, min flicka, men det visade sig klart, att lystnaden
var lika stark hos dem som hos de drinkare, de så
skoningslöst fördöma. Jag är säker på, att jag nu
kan få Tovenius att dricka så många glas som helst.
—
Jag ger mitt ord på, att det inte var brännvin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
