Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 8l
Hjort som vittnen. Herrarna äro ju rakt av överlastade,
i och jag, som dröjer här i natt, vågar omöjligen släppa
;
prosten ensam i ert dåliga sällskap. Himmeln vete vad
sorts ölsinne herrarna kunna ha. Jag har därför skickat
( bud på närmaste fjärdingsman, att sitta upp på kusk¬
bocken bredvid prostens körsven, och för att se till att
i herrarna inte störa landsvägsfriden på hemfärden. Jag
i
beklagar av hjärtat min nödtvungna ämbetsmannaåtgärd
emot två väl ansedda och framstående män i orten, do-
t maren och själasörjaren, men inför lagen äro vi alla
’
lika. Är fjärdingsmannen kommen, jungfru Sara?
Men Sara fanns icke i rummet för att med sitt svar
J störa komedien, åt vilken prosten och pastorn omöj-
I ligen kunde hålla sig från att le; ty de misslyckade
S försöken av de båda tilltalade att visa sig nyktra voro
v av verkligt komisk effekt.
—
Jag förmo-o-o-dar, hickade Smiding, men kom inte
I längre, ty han hade den oturen, att vid minsta extra-
i vagans i dryckjom anfäktas av den envisaste hicka,
vadan han också visligen hela tiden hade varit tyst
som graven. Jag fö-ör-mo-o-o-o-ho ...
Men vad vice häradshövdingen förmodade, fick man
gissa sig till, dock, att döma av hans sträckningar på
kroppen och hans knipningar på de tunna läpparna,
förmodade han säkert, att man borde hysa vördnad
för honom som domare.
Kyrkoherden åter lallade oupphörligen någonting om
förräderi, men påstod lika oupphörligt, att han icke
smakat brännvin. Han var så nykter, menade han, att
i han på fläcken skulle kunna hålla en nykterhetspre-
dikan för vem som helst, men »allra helst för mamsell
Gundla», från vilken han omöjligen kunde ta sina ögon.
! Alltemellanåt sporde han dock med ängslan om fjär¬
dingsmannen var kommen, och viskade till och med
kronofogden ett par gånger i örat:
—
Jag ger ett kvartal av mitt tionde, om ingen¬
ting blir bekant.
—
Herre! röt kronofogden till svar. För vem tar
ni mig? Vågar ni erbjuda mig mutor? Inte nog med
6. — J o lin, Rosen bland kamelior.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
