Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 83
—
Jaså, jag bannas för att jag knäpper hyckleriet och
skrymteriet på fingrarna. Var det inte deras egen be¬
gärelse, som gjorde dem rusiga, och hade de varit
mera aktningsvärda, om de överlastat sig med scherry?
Nej, min läxa var välförtjänt i många fall. Fy attan!
Sådana där karlar ska vaka över lagens och moralens
helgd. Fariséer och hycklare, rävar och doggar! Ska
man ha förbarmande med sådana? Och så våga de
ställa till en inkvisition med den redbaraste, dygdigaste,
frommaste och mest upplyste man i hela provinsen, med
min krona bland människor, min genomhederlige Ema¬
nuel Hjort! Du skulle med ditt snille ha slitit sönder
dem andligen, och med din kroppsstyrka ha kastat dem
lekamligen ut genom fönstret. I stället står du där
som en annan Kristi efterföljare, lugn och värdig, och
bara tiger och lider.
Den fryntlige och korpulente skämtaren fattade pas¬
torn om livet och lyfte honom med sin runda mage som
hävstång, några tum från golvet, därefter kringklappade
han hans rygg och skuldror under uttryck av den
innerligaste hjärtlighet.
Men Gundlas nyfikenhet blev satt på sitt yttersta
prov vid ordet inkvisition, och hon frågade med ängs¬
lig uppsyn den älskade fadern vad hela det ovanliga
och mystiska besöket hade att betyda.
Pastor Hjort sökte på allt sätt att lugna den arma
flickan och fördölja rätta sammanhanget. Han ville
nämligen icke hindra den beramade utländska resan
genom framkallandet av några skrupler hos Gundla för
att lämna fadern under de flyttningsomsorger och nä¬
ringsbekymmer, som måste bli en följd av hans av¬
sked från prästämbetet. Det vore tids nog, att hon
finge veta härom, när allt var oåterkalleligen skett
och omöjligt att omgöra.
—
Vad i all världens mina dar var det åt den torre,
vresige och helige kyrkoherden? utbrast Sara, medan
hon dukade av bordet. Han tog mig om livet i för¬
stugan, och sa att jag såg ut som en nitton års tös.
»Genom visa kvinnor varder huset byggt», sa han, »men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
