Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 JOHAN JOLIN
skulle kunna ånyo möta och igenkänna dem, pro-
ponerade han sina skyddslingar att stiga upp i hans
•lilla våning hundra steg från platsen där de stodo,
och där invänta den vagn, han ämnade efterskicka.
Efter någon tvekan hos de sköna funno de att denna
inbjudning, framförd av Fingal med världsmannens hela
grannlaga artighet, var det bästa parti de kunde taga
och rodnande följde de sin okände beskyddare.
Husarlöjtnantens lilla ungkarlsvåning i Paris var
ett mönster av smak och elegans. Han bodde visserligen
i ett »maison meublée», men hade genast köpt sig
egna möbler, som väl kunde ha an,stått en furstlig
boning.
Sedan de båda damerna placerat sig i den vackra
salongen, och gasen i kronan blivit tänd, började en
skärmytsling av förvåningsutrop.
Skönheten i väderhuvan igenkände icke blott den
nyfikne kavaljeren från Jardin d’Hiver, utan också en
gammal bekant.
—
Ja, tyckte jag inte att jag kände igen er röst,
baron Elghjerta, utropade den sköna på den vackraste
svenska, men er uppvikta rockkrage hindrade mig från
att igenkänna ert ansikte.
—
Ni är en landsmatiinna? frågade Fingal, utom sig
av överraskning och alldeles betagen av hänförelse vid
anblicken av den strålande skönheten. Skulle det vara
möjligt, er röst, er figur, ja, det kan ju inte vara någon
annan. Ni är den ståtliga rosen bland de sköna kame-
iiorna på operamaskeraden.
Den mindre damen presenterade sig med ett kokett
leende såsom en av »de sköna kameliorna».
—
Och era namn, mina tjusande gäster?
—
Madame Regnier, presenterade rosen, min älsk¬
värda och vänliga kamrat och värdinna.
—
Kamrat? upprepade Fingal och betraktade den
hulda med undrande uppsyn, medan han inom sig
tänkte: »Vilken sällsynt lycka, två idealer i en och
samma
person!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
