Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR II9
för björnar och eskimåfruar, men icke för parisdamer,
följdes Gundla som vanligt hem av madame Regnier,
vilken på sista tiden blivit alldeles förändrad, och vilken
på hemvägen talade mycket om otacksamma främlingar,
som översvämma Paris, och, sedan de lärt sig en
talang av infödingarna, begagna den för att ta brödet
ur munnen på sina egna lärare.
Gundla försäkrade, att, om madame Regniers klagan
skulle innebära någon särskild hänsyftning åt henne
som svenska, så ämnade hon visst aldrig slå ned
sina bopålar i Paris. Tvärtom ämnade hon efter snart
tilländalupen lärokurs med förtjusning återvända till
det älskade fäderneslandet.
Efter ett kort god natt skildes de båda grannarna
och kamraterna tämligen kallt från varandra, och
Gundla blev ensam på sin lilla kammare.
Det var alldeles förbi med den stolta »grenadjärens»
tapperhet, och den unga kvinnan sjönk djupt bedrövad
ned i en liten karmstol, för att övertänka på vad sätt
hon kunnat så i en hast förverka både lärarinnans och
kamratens nyligen så öppet visade vänlighet.
Hon kände sig ingenting ha förbrutit, och hon hade
ingen aning om vad svartsjukan, denna giftblanderska,
hade insmugit i de båda damernas hjärtan. Hon tyckte
sig så ensam och övergiven i världen. Hemmet, fadern
och bröderna voro så fjärran, och den hygglige lands¬
mannen hade hon icke sett på tre dagar, alltsedan en
liten scen på restaurangen förefallit mellan honom och
madame Regnier, som fört honom avsides och samtalat
om någonting så livligt, att bådas kinder blossat, och
att baron Fingal satiriskt bugande strax därefter tagit
sin hatt och försvunnit.
Madame Regnier hade ingenting velat förklara, men
endast med en liten hänsyftning antytt, att en »rupture»
ägt rum, och att de båda tvistande plötsligen avklippt
sina vänskapstrådar.
Gundla vågade knappast tillstå för sig själv hur
dödande långa dessa tre dagar förefallit henne, och
hur hon riktigt längtade efter Fingal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
