Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR I29
man, som hon på det hela så litet kände, och hon
tyckte sig spela en bedragerskas roll inför sin visser¬
ligen för det närvarande besynnerliga och kyliga, men
förut så vänliga kamrat och värdinna.
Dock, tärningen var kastad, det gällde nu bara att
räkna dess ögon.
Klockan slog sex i närmaste kyrktorn, och Gundla
smög sig tyst utför baktrappan. För att icke röjas av
någon hade hon intet ljus med sig. Hon öppnade med
någon svårighet det rostiga låset, och såg sig omkring
på gatan. Skyndsamt nalkades en karlfigur. Det var
Fingal.
Gundlas hjärta var nära att bulta sönder sitt fängelse,
och lika nära var hon själv att åter tillsluta porten.
Någonting sade henne, att detta ögonblick var av bety¬
delse för hela hennes liv.
Men innan den unga flickan hann att lyssna till
rösten i sitt inre, var husarlöjtnanten redan vid porten,
och hade fattat vakterskans lilla hand. — O, vad ni
gör mig överlycklig, vad ni är änglagod, mamsell Gund-
ia! viskade han med en stämma, som vibrerade av den
innerligaste ömhet.
—
Här är mörkt i trappan och ingen ledstång, vis¬
kade Gundla.
—
Men en ledstjärna, som sprider nästan ett him¬
melskt ljus omkring sig.
—
Tyst, tyst! varnade flickan.
Efter några ögonblick voro de inne i rummet.
Gundla hade ställt sängen på en annan led, och
ordnat den nya ingången till sin kammare så bekvämt
som möjligt. Hon hade till och med varit så försiktig,
att hon hängt en näsduk på nyckeln till salsdörren, för
att borttaga utsikten genom nyckelhålet, ifall hennes
värdinna, emot all förmodan, skulle komma hem.
Fingal, som såg hur Gundla förgäves sökte att
behärska sin oro, och hur hennes bröst förrådde den
inre striden, viskade sakta och med en röst, som borde
inge förtroende:
—
Mitt hus är min borg, skrev ni till mig i ert
9. —
Jolin, Rosen bland kamelior.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
