Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 183
Dock, trots all denna framgång, som vida översteg
Gundlas djärvaste förhoppningar, och med varje sänd¬
ning ökade beloppet av hennes »bidrag till brödernas
studier» bebodde hon fortfarande sin lilla trånga, men
trevliga kammare hos mr Crauford, och hennes enda
förströelse bestod i att leka med de små barnen, vilkas
favorit hon längesedan blivit. Men dessemellan över¬
lämnade hon sig åt sin hejdlösa sorg och åt plågan
av en hemlängtan, som hon framkallat genom sin egen
järnvilja.
Pastor Richardsson besökte ofta sin vän skolläraren
och steg allt högre i Gundlas gunst. Han var en man
på ett par och trettio år, lång, blek och blond, men med
ett ansikte så vänligt och intagande, att man aldrig kom
att tänka på dess brist på skönhet. Han var en av
Londons utmärktaste predikanter, och Gundla försum¬
made sällan någon av hans predikningar. Å sin sida
tycktes mr Richardsson finna ett särdeles nöje i att full¬
ständiga den unga svenskans kännedom i engelska språ¬
ket, och att göra henne bekant med det bästa av dess
nyare litteratur.
Så förgick tiden för Gundla under träget arbete
och under vänligt umgänge med de främlingar, som
småningom inkräktat en del av hennes hjärta. Men den
rosenslöja, som vid nitton år brukar hänga som täckelse
för framtiden, var för den arma kvinnan ett bårtäcke
så svart, att hon bävade för att öppna den minsta flik.
En enda stjärna glimmade stundtals på den mörka
grunden, det var återseendet av hennes far, men över
denna stjärna hade hon självmant dragit ett täcke.
Hon tyckte sig icke ännu redo, icke värdig en sådan
lycka. Hon ville för ett sådant möte nästan visa sig
smyckad med änglavingar, och ännu hade hon icke
ens den ringaste lilla fjäder. Vartill gagnade hennes flit,
hennes ånger, hennes gudsfruktan, hennes välgörenhet?
Hon skulle vilja pryda sig med kvinnans ädlaste brag¬
der, pröva tusende lidanden, ja, känna en försmak
av
själva döden för att med en enda stråle av mar¬
tyrens gloria våga visa sig inför sin far. Nu var hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
