Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 JOHAN JOLIN
Fingal, arm i arm med Eleonore von Dörben, sade
den arma kvinnan i ett ögonblick allt.
Ännu en annan älskare hade, innan Gundla blev den
rika arvtagerskan, i vältaliga blickar och förstulna
suckar gjort henne sin tysta kärleksförklaring, men vid
underrättelsen om mr Lobkins’ testamente drog denne
älskare sig blygsamt undan, och tycktes ha blivit full¬
komligt herre över sina känslor. Denne grannlaga man
var pastor Richardsson.
Men förgäves sökte Gundla intala sitt hjärta, att det
intresse det hyste för den gudfruktige, redbare och
intelligente prästen, vilken så på en gång broderligt
och faderligt mottagit den stackars främlingen, kunde
ha något släkttycke med kärleken. Hon kände sig ur
stånd att belöna den tyste älskarens ömhet så som den
förtjänade, och bland hennes minnens ruiner svävade
ännu skuggan av den man, som plundrat hennes själ
på dess rikaste skatter.
Dock, ett tillfälle inträffade, då pastor Richardsson
ansåg för en helig plikt att avslöja sitt hjärta, om han
också skulle kunna misskännas för den bevekelsegrund,
vilken han djupast av allting avskydde, fikandet efter
den unga svenskans guld och gods.
Och detta guld och gods ökades med varje dag,
ty miss Gundla Hind hade i London erövrat en position,
lika lysande som någonsin madame Latours i Paris.
Hon hade nödgats utvidga sin verksamhet i verkligt
stor skala med anledning av den hastiga lycka hon
gjort, och på hennes storartade ateljé arbetade nära
ett halvt hundrade flörister, för vilka den unga sven¬
skan var den ömmaste mor och den huldaste syster.
Gundla fann en sorts lycka i medvetandet att kunna
rädda så många kvinnliga varelser från brödbekymrens
faror och frestelser, och när hon ordnande och under¬
visande svävade fram mellan sina flitiga elever, häl¬
sande dem med sitt milda, vemodiga leende, kände hon
liksom i luften, att hon omgavs av idel tacksamma
hjärtan och följdes av de varmaste välsignelser.
Pastor Hjort hade för alltid bosatt sig hos sin dotter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
