Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 JOHAN JOLIN
XXI.
Rivalerna.
Ack, Gundla överskattade sin egen sinnesstyrka. Hon
tänkte på den smälek, som hon, den av så många
avundade främlingen, skulle lida av en bekännelse,
vilken på ett ögonblick skulle förvandla hela hennes
ställning i detta land, där sedligheten ännu, trots alla
brott och laster, hålles i sådan ära; hon tänkte på den
skam hon skulle draga över sin allmänt vördade far och
över den lilla älskling, vars kärlek hon ju icke kunde
njuta i ymnigare mått som moder än som »tant»; hon
ställde framför sig alla dessa hotande bilder, hon bör¬
jade dagtinga med sitt samvete.
Hon beslöt till en början att icke sända Arthur över
till Sverge, utan anförtro ledningen av hans uppfostran
dels såsom förr åt mr Crauford, vilken jämte sin hustru
naturligtvis kände hela hemligheten av den lilles börd,
och dels åt sin far och mr Richardsson. Denne senare
hade bett om som en gunst att få deltaga i arbetet
med Arthur Strangers uppfostran, och han riktigt njöt
av att få vägleda den älskade kvinnans son på ljusets
och bildningens bana.
Vidare övade sig Gundla med moderskärlekens hela
hjältemod i uppoffringen att icke se sin älskling så
ofta som förr och att alltid göra det i enrum, för att
ej bli förrådd av sina egna känslor.
Hon blygdes visserligen fortfarande för den komedi
hon nödgades spela, men hon hade både av sin far
och sin vän, mr Richardsson, fått absolution för ett
bedrägeri, som, om det försonades genom sanning,
skulle medföra fördel för ingen, men olycka för alla,
och som
ovillkorligen skulle upplösa den samling av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
