Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 JOHAN JOLIN
hon haft styrka att följa detta hjärtas naturliga drift,
skulle hon vänt sig om till den komplimenterande sam¬
lingen och högljutt förklarat, att hon vore en föraktlig
bedragerska, som räddade skenet av sin dygd på be¬
kostnad av sin samvetsfrid.
Under Arthurs ömma omsorger återfick Gundla små¬
ningom herraväldet över sina känslor, och hon tackade
Gud för den vändning saken tagit, på samma gång hon
lyckönskade sig till att vara resfärdig och efter ett par
dagar utom skotthåll för alla de pilar, den hämnd¬
giriga madame Latour sannolikt skulle avskjuta mot
sin rival.
Den förnäma världens middagstimme var inne, och
Gundla, som just då var minst behövlig i sina magasin,
var just på väg att avlägsna sig, följd av sin älskling,
då miss Crauford i förbigående bad att få presentera
en sin ungdomsväninna, numera guvernant för en ung
svensk fröken, vilken åtföljde henne. De båda damerna
kommo från Schweiz, voro på väg till Sverge och hade
köpt sig biljetter på samma ångbåt, som skulle överföra
Gundla, hennes far och fosterson, och de hade nu på
ett par dagar gjort en avväg till England för att guver¬
nanten skulle få råka kära anförvanter.
Gundla, upptagen av sina många tankar, yttrade
några vänliga ord och kastade en flyktig blick på den
unga landsmaninnan, en ungefär femtonårig, intagande
varelse, som rodnade djupt under presentationen.
—
Vad hon var förtjusande, den där lilla svenskan,
utbrast Arthur, sedan han jämte sin mor satt sig upp
i det väntande åkdonet, så se visst era älvor ut,
om vilka jag läst så ofta. Vad var det hon hette, tant
Gundla? Rosalie, Rosalie? Jag hörde inte namnet
riktigt.
—
Ja, inte jag heller. Guvernanten gjorde sig skyldig
till det vanliga felet vid presentationer, att vara mest
lågmäld vid själva namnet.
—
Du är så blek, tant Gundla, mår du ännu illa? frå¬
gade Arthur med öm oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
