Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 223
Modern kastade en undrande blick på den rodnande
sonen, och svarade leende sitt »ja», men i hennes bröst
vaknade en vemodig känsla, som viskade: »Skall man
redan börja dela hans hjärta med mig?»
Oktobersolen kastade nästan sommarvarma strålar på
det bortilande fartyget, och viftningarna från stranden
ville aldrig ta slut. Vädret var det gynnsammaste man
kunde tänka sig. Morgonens dimma hade sänkt sig
tidigt, för att på sitt lätta hyende bära den klaraste
himmel.
Gundla lutade huvudet mot sin silverhårige faders
skuldror och blickade med tårfulla ögon mot den allt¬
mer försvinnande kusten.
Arthur hade lindat sin arm kring hennes liv och
den vemodigt stämde ynglingen halvsjöng med darrande
stämma:
—
Farväl, farväl kanske för alltid, du min barndoms
vagga, du min okände faders och moders grav!
—
Längtar då min Arthur så efter en far eller mor,
frågade Gundla ömt, efter han så ofta talar om dem?
—
Ack, jag längtar efter någon, som jag har rättig¬
het att älska, utan att man kan förneka mig denna rätt.
Jag tycker ibland, vet tant, att min kärlek skall förefalla
dig besvärlig.
—
Har jag då givit dig några skäl att tycka så?
—
Kanhända ibland. Du har inte låtit mig vara i
ditt sällskap så ofta som förr. Det är liksom du skulle
blygas för din långe fosterson, du, som ser så ung
ut, att man tar dig för min syster.
—
Sådana barnsliga griller! För att med ens förjaga
dem, så smek mig och håll av mig så mycket du vill,
och påminn dig ständigt, att jag för tid och evighet
har givit dig alla dina ömhetsbevis som rättighet.
—
Nå, då kysser jag dig genast! utropade ynglingen
jublande och tryckte en kyss på moderns läppar.
Gundla rodnade och såg sig förlägen omkring på de
närstående passagerarna, vilkas blickar liksom hennes
togo avsked från Englands kuster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
