Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 2ßl
—
Inte jag heller! utropade Arthur. Vi kunna då
bli ciceroner åt varandra.
—
Känner ni kanske min far, miss Hind, efter ni
kände till Ragnarsnäs? frågade Rosalie, smekande
Gundlas hand.
Gundla rodnade djupt under det hon svarade:
—
Vi ha råkats i Paris.
—
Ack, så roligt! utbrast flickan, klappande hän¬
derna. Då ska ni hälsa på oss på Ragnarsnäs.
Men Gundla gjorde de unga uppmärksamma på, att
himmeln hastigt mulnade, och att det vore tid på att
ombord söka skydd för det hotande ovädret.
—
Se här min arm, fröken Elghjerta, före detta Edel-
hjerta! Ni behöver stöd för er fot, ty ni haltar ännu
en liten smula. Se så, pruta inte emot, utan var stor¬
artat god, såsom man kan vänta det av ett ofantligt
älghjärta, skämtade den glade ynglingen.
Men modern betraktade med outsäglig ångest de
tjusta blickar den unge mannen kastade på den vackra
älvadrottningen, och bjöd hastigt sin arm åt Rosalie,
som med en skälmaktig nick åt Arthur genast mottog
den.
—
Jag är ett säkrare stöd därför att jag är lugnare,
förklarade Gundla. Arthur går alldeles för fort för
att beledsaga en konvalescent.
—
Mr Stranger! Ni kan ju vara så artig och röja
undan stötestenarna i vår väg. Se, där ha vi en, stor
som en liten skyllerkur! skalkades den glada flickan,
medan Arthur, en liten smula trumpen över att man tog
ifrån honom hans kavaljersplats, gick före de båda
damerna på den branta stigen.
Men Gundla betraktade med forskande blickar pro¬
filen av den älskliga varelsen vid sin sida. Hon igen¬
kände småningom ett och annat drag av Eleonore von
Dörben, ehuru de blonda lockarna, vilka naturen av
en nyck skänkt åt barnet av en far och mor med
mörkbrunt hår, förtogo en stor del av likheten.
—
Han måste veta allt, sade den upprörda kvinnan
till sig själv. Ännu i denna dag måste jag avkläda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
