Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 JOHAN JOLIN
men i svart, för att genast visa fadern hur hon levde
med honom i gemensamma minnen. Eleganta betjänter
och vaktmästare väsnades i antichambren, de skyndade
fram för att hjälpa, men hejdades av Rosalies res-
betjänt.
—
Var kan jag få tala med baron Elghjerta i en¬
rum? frågade husets okända dotter med darrande röst.
—
Det faller sig svårt för momangen, svarade en av
betjänterna kort, med en undrande blick på den unga
sköna flickan och hennes dystra toalett, men i blåa
salongen, där tablåerna ska bli, är det för ögonblicket
tomt.
—
Så visa mig då till blåa salongen! sade Rosalie
med en ton och en värdighet, som alldeles förbryllade
betjänten.
Den unga flickan steg uppför den praktfulla trap¬
pan, vid vilkens slut hon obemärkt passerade förbi en
grupp av skrattande herrar, och trädde in i blåa sa¬
longen, vars ena del var avskild genom en mörkblå,
stjärnbeprydd ridå, bakom vilken personer hördes
syssla.
Rosalie såg sig omkring i det vackra, smakfulla
rummet, vars alla möbler voro beklädda med blått
siden. Mittemot henne på väggen smålog mot flickan
hennes mors porträtt.
—
Ack, du älskade mor! Ingen tänker på din döds¬
dag här i huset! viskade Rosalie med tårade ögon.
Men i samma ögonblick trädde en äldre, silverhårig
man, med elegant, nästan sprättaktig hållning, skrat¬
tande ut ur det närmaste rummet, från vilket ett
muntert glammande hördes. Han kastade en hastig
och överraskad blick på den unga flickan, medan han
närmade sig artigt och liksom tyst frågande.
—
Jag skulle vilja råka baron Elghjerta om möjligt i
enrum, yttrade Rosalie blygt och med nedslagna ögon.
—
Låt mig då få bli er ciceron, sköna okända, sva¬
rade den silverhårige och bjöd sin arm, vilken flickan
dock med skygghet vägrade att mottaga. Stolt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
