- Project Runeberg -  Rosen bland kamelior /
248

(1928) [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248 JOHAN JOLIN
Rosalie betonade under ett smärtsamt uttryck i röst
och blickar de sista orden.
Ett sorl av förvåning hördes från de kringstående.
Alla reste sig från sina platser liksom till uppbrott
och en dödstystnad efterträdde sorlet.

Din mors dödsdag! upprepade fadern förkrossad. I
Var har jag haft mina tankar?
Rosalie upplyfte sitt vackra huvud och blickade und¬
rande omkring sig på alla dessa umgängesvänner, som
kommit hennes far att förgäta de minnen, han så
rörande skildrat i sina brev.
Alla tycktes undfly hennes vemodigt frågande blickar,
över alla tycktes ha fallit ett tyngande moln, vilket
Rosalie tydde som sympatiska känslor för den sörjande
dottern. Hon visste icke, att hon här uppträdde såsom
oskuldens genius, för vilken den häpnande lasten slog
ner sina blickar såsom dödens ängel, vilkens röst lät
genljuda i bävande själar de välbekanta härliga orden:
»Han bidar eder, som liknöjt skåden
en annans fall, blott i själva stån!
Som tro och fädernesland förråden
och med det heliga driven hån!
Som lagar vriden,
och hjärtan villen
och oskuldsfriden
på lek förspillen!
Och ve blir slutet på hån och lek,
då hämndens vålnad sig reser blek.»
Hela detta besynnerliga sällskap tycktes alldeles ha
förlorat fattningen, liksom den skiftesvis bleknande
och rodnande värden själv.
Det var renhetens och oskuldens triumf över den
skuldbetungade lasten, det var som om ett sändebud
från Herren plötsligen uppenbarat sig bland alla dessa,
vilka så fräckt förgätit himmeln, och som om glan¬
sen ifrån den gudasända tärnans blickar verkat mar-
terande på dem, vilka så länge dvalts i mörkret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roskameli/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free