Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
blick är dock trotsig och han är synbarligen beredd att
med lika mynt besvara det vreda utbrott han motser.
Men hon sitter stilla i sin stol och bara ser på sonen.
Hon vet själv inte riktigt varför: det är ingalunda
feghet som gör henne stum. Inte heller att hon är beredd
att se genom fingrarna med sonens fel. Nej, tvärtom:
det blev henne för starkt detta: att han, efter alla de
månader av lugn lycka de nu haft gemensamt, efter alla
hans löften, att det nu skulle vara slut med det gamla
oordentliga livet — att han nu kunde söla ner sig värre
än någonsin, det är detta som plötsligt gör henne stum.
Hon bara ser på honom med två stora, bedrövade —
ack, så bedrövade — ögon. Och utför hennes kinder
rulla några stora tårar. Hela hennes blick säger bara:
Hur kunde du?
Ocli inför denna blick blir sonen avväpnad. Hade där
kommit ett av de gamla vredesutbrotten med hårda ord,
var han beredd att ge lika igen: det var han som
förtjänade pengarna ... och man var väl inte ung mer än
en gång ... och så levde alla hans kamrater o. s. v. Men
inför denna blick, dessa tårar dogo orden på hans
läppar, han blev stum–och föll snyftande ned med
huvudet i hennes knä.
Det vreden och de hårda orden aldrig förmått, det
uträttade nu hennes stumma sorg, hennes — bedrövelse.
Kan nu Grud känna något liknande, kan han känna
bedrövelse över vår synd?
Du tycker nog, det låter alltför mänskligt att säga sä
om Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
