Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
menat och sentimentalt, men tanklöst: "Gud vare tack
och lov" — att jag fått det så och så. Men däri ljuder
föga eller intet av Luthers starka, bottenärliga: "För
vilket allt jag är pliktig att tacka och lova, lyda och
tjäna honom"; och föga passar härpå in vad som sägs
i vår text om den botade samariten: "När han såg, att
han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade
Gud med liög röst och föll ned på sitt ansikte för Jesu
fötter och tackade honom."
Öppna ditt öra: Hur stumt är det inte omkring dig!
Jag menar hur stumt på tack och lov till Gud. Många
gå där tysta och buttra. De sjunga ej till Guds ära som
en fågel på sin gren i vårens ljusa tider; snarare kräla
de på marken som en mask. Deras sinne är vänt mot
jorden. Och komma några ljud ur deras strupe, är det
hatets och bitterhetens ord mot dem i deras omgivning,
som de mena lia förbittrat deras liv, eller mot en
"orättvis" försyn, av vilken de mena sig styvmoderligt
behandlade. På andra håll är luften fylld av högljudda,
kanske muntra och stojande skratt och läten. Men varåt
giva de uttryck? Om det icke är syndalustarna du
hörer däri, så är det åtminstone tanklösheten, lättsinnet
eller världsligheten, som klinga dig till mötes.
Men vänd nu ditt öra till de ljud, som möta dig från
det "kristna" folket, från de "religiösa", från de
kyrkliga. Hör du alltid här en återklang av Luthers
tros-starka, av hans eget hjärtas tacksamhet vibrerande
maningsord eller av samaritens ödmjuka och jubelmättade
tack och lov till hans underbare räddare och välgörare?
Jag syftar nu ej enbart — kanske ej ens närmast — pä
all den sueksamma, tungsinta kristendom vi så ofta
möta. Jag menar fastmer: Är väl den kyrkliga förkunnel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
