Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
som man ej sällan får höra i en del naiva och välmenta
kristnas mun, får lätt över sig något meningslöst och
profanerande; det är snarare ett svaghetstecken än en
makt. Lovet skall vara en makt, som bor i människans
hjärta. Finnes det bara där, så gör det sig också
förnummet utåt; det förspörjes i människans bela väsen, i
hennes livsföring, i den kraft det besitter att omvandla
hennes liv och göra henne till en ny varelse. Det är, i
vissa lägen, bättre att det får över sig det förtegnas
kraft:
"Din lycka stillhet giv
att mogna i.
Låt sen ditt inre liv
till handling bli."
Huvudsaken är, att i hennes inre alltid bor som en
stilla, glad och häpen undran: "Tänk, att t. o. m. jag
kunde bliva frälst! Tänk, att Herrens nåd är så stor,
så mäktig!" Och denna undran skall finnas ej blott i
början av hennes nya liv. Nej, den skall växa sig
ständigt starkare, ju mer hennes insikt växer om hennes
eget djupa syndafördärv och om Guds outgrundligt rika
vägar till hennes frälsning och helgelse. Den skall bli
s. a. s. en ständigt sakta tonande sträng i själens djup
och i allt hennes tal i andliga ting. Det är tonen från
denna sträng, som skall vara hennes egentliga tack oeh
lov. "Aldrig förstummas tonen från himlen, själarnas
glada pilgrimssång" (Sv. Ps. 504:3).
Men gott och härligt är det att få möta andra små
Guds barn och att i deras sällskap gemensamt få giva
luft åt det tack, som ur själarnes djup väller upp mot
deras gemensamme Frälsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
