- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
227

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

se hennes jublande glädje och få del av den härlighet,
som utstrålade från hennes ögon ocli hela hennes varelse.
Kalla det kärlek till Gud eller kärlek till människorna
— det är i alla fall kärlekens härlighet. Dessa
människor äro förvandlade till Jesu avbilder, de kunna med
avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet. Och detta
därför att de skådat hans kärleks härlighet. Deras blick
har mött hans, den har försjunkit i hans blick, och så
har hans kärlek trängt ned i deras hjärtan, tills även
de börjat glöda av kärlek. Och på det viset har hela
deras liv förvandlats. De hava tagits ut ur sitt gamla
livs mörker och köld, och deras liv har överstrålats av
kärlekens härlighet.

Men hör nu vad aposteln säger om dessa människor
och deras liv: "de stiga från den ena härligheten till
den andra", d. v. s. där inträder hos dem aldrig någon
avmattning, livet blir för dem ideligen fullare, rikare,
härligare.

Hur är nu detta möjligt? Allt liv på denna jorden
lyder ju i sin fortgång en motsatt lag: förgängelsens
lag. Den lilla växten spirar upp en vårdag, under
sommaren blomstrar den, slår ut sina blommor och sätter
frukt. Men därmed har för örten nedvissnandets tid
börjat. Senast när vintern kommer, är all dess skönhet,
dess härlighet, slut. För det stora trädet drar det längre
tid, men efter som längst några hundra år är t. o. 111.
den stolta ekens livskraft tömd och där återstår endast
en ruttnande stubbe. Djuren — så ock människorna —
hava en viss livslängd, över vilken deras livskraft ej
räcker. Ack, vi, som inträtt i ålderdomen, vi veta vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free