Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’250
som två vågskålar: går den ena ner, så måste den andra
gå upp. Detta är en falsk tro.
"För sorg och självgjord pina
platt intet Gud dig ger.
Den hjälp han ger de sina,
den måste bedjas ner",
säger Paul Gerhardt i den sköna psalm, som väl var
föreslagen, men tyvärr — ocli underligt nog — ej kom
in bland "Nya Psalmer".
Våra textord säga ej direkt vad man skall så, endast
att det är något annat än tårar: "De gå åstad
gråtande och bära sitt utsäde." Detta utsäde kan ej vara
mer än ett: det som blivit sått i ditt eget hjärta, om det
där spirat upp och burit någon frukt; alltså: Guds ord,
anammat i tro, bön, tålamod, lydnad. Har det burit
sådan frukt, så kan du ej annat än så det. Du kan så det
med ord, men du kan framförallt så det med din
vandel, med hela din personlighet, en genom Guds ord
helgad personlighet. Men det finnes intet annat utsäde,
som du bör så, än Guds ord. Har han ej först fått så
det i ditt hjärta, så har du alls intet att så — annat
än ogräs.
Det utsäde du skall så, kan du alltså inte skapa själv
— lika litet som såningsmannen kan skapa ett enda
vetekorn. Bakom varje litet vetekorn ligger en Guds
mäktiga skapargärning. Endast därför är det detta lilla
korn kan innehålla en livets egen mäktiga kraft, som
ur sitt inre gömsle kan väcka till liv nya sädesstånd
med allt fler och fler sädeskorn, så att ur ett enda litet
korn kan efter hand bli en stor, rik skörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
