Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’266
"hederlighet" — i grund och botten är. Människorna
i din omgivning ge sig icke på att klandra dig, några
av dem kanske rent av låtsas gilla dig — ty de ha att
vänta fördelar av dig — och då tror du icke, att de
trots detta märka, hur fattigt, hur simpelt du mången
gång kan bära dig åt, mitt i all din självsäkerhet och
självgodhet. Stackars du, du förspiller evighetsvarelsen
i dig, du förlorar din själ!
Denna "själ" — den kan du icke skaffa dig själv.
Härför behöver du en herde. Du behöver bliva ett litet
hjälplöst lamm i lians vård. Du behöver ett förtroligt
samliv med honom.
Har du sett en känd tavla — den är ganska ymnigt
reproducerad — som föreställer en herde, vilande mitt
ibland sina får och lamm. Mot ett av fåren vilar han
sitt huvud, som ligger så mjukt mot dess päls; de små
lammen ha krupit upp i hans famn, och de andra fåren
vila runt omkring, några med huvudena stödda mot
herdens kropp. Det vilar en outsäglig frid över den
idylliska tavlan. Varför äro fåren så trygga? Ty de ha
herden mitt ibland sig, han vet, att nu hotar ingen fara.
Så behöver du ibland njuta frid. Bara medvetandet,
att du är i herdens närhet, inger en outsäglig känsla av
frid. Den behöves i livet, Den behöves, om de veka,
mjuka dragen i själen skola kunna utvecklas. Och
hurdan skulle väl evighetsvarelsen bli utan sådana drag?
Men det är inte alltid frid. Ofta, stundom dagligen,
går vägen över kala, branta berg, ned genom mörka,
skrämmande klyftor. Det är kanske isynnerhet i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
